Jag fixar middagen!

Nyårskvällen ska spenderas hemma tillsammans med ett gäng barn iof står ju jag för fem av dem men sju barn och två vuxna blir det.

Vi bestämde tacobuffe det är enkelt, det är gott och barnen äter det. 

Så jag väntade till Måndagskväll med handlingen. Sen gjorde jag beställningen på Ica maxi och så kom de hit med allt på Tisdagskvällen.

Det är sååååååå smidigt!

Insåg idag att jag missat lite grejer så jag åkte på morgonen  till Ica för att handla det sista. När jag kommer hem så inser jag att jag glömt köpa köttfärs HAHA 

Jag blir så trött på mig själv ibland :p

Jaja det har då löst sig med köttfärsen nu så vi kommer få tacos ikväll.

Jul

Ja kan man tänka sig, det vart jul i år igen. Det känns som att det var igår som jag skrev på facebook "Sex månader kvar till julafton" och vips så har de månaderna gått.

Kajsa sa idag när vi satt och åt frukost "Ska jag vara så här liten jätte länge" själv tänker jag "Ska jag bli gammal så här fort?"

Tyvärr så är inte julen bara mysigheter, glögg och julklappar för mig. 

Det var dagarna just före julafton 2009 som jag fick besked om att jag hade cancer. Jodbehandlingen fick jag göra slutet av Novembe/början av December 2011. Sen har de av någon korkad anledning satt mina återbesök i början av Januari så då får man spendera julhelgen och nyårs med ett svart orosmoln i bakgrunden. 

En sak är säkert och det är att vi har världens fulaste gran i år. Vi han nämligen en riktig gran och den här granen var utstött av de andra granarna så våran lilla anorexiamobboffer till gran fick flytta hem till oss. Den är så ful att varjegång jag går in i vardagsrummet så börjar jag skratta.

Tanken var att vi skulle skippa gran i år för dels så rymmer vi egentligen inte en gran och sen så skulle tvillingarna ändå bara vara och peta i den och jag får jag dem nog tycker jag, så detta är en sistaminuten gran som jag sågade ner och tog in :p

Jag sitt och överväger om vi ska dela med oss av en bild på den stackars kraken.

Den är så ful att vi inte ens klär den för det är typ lika bortkastat som att sminka en gris. Haha

Nu kastar jag alla deras kläder!

Alltså helt allvarligt! Då står jag där nere i tvättstugan och stirrar på högen med kläder som Maja just varit och tippat av. 

Jag har alltså tidigare i veckan visat henne sorteringen som är i tvättstugan.

Jag gjorde nämligen en välbehövlig storstädning där nere och sorterade upp allt i tvättkorgar.

Men inte Maja inte, hon kastade allt i en hög.

Jag sorterade upp allt och började sedan tvätta.

Då jag jobbat så mycket som jag gjort senaste tiden så har tvättberget vuxit sig högre och högre.

Jag har kämpat hela helgen men tvätten och såg äntligen ljuset i tunneln.

Efter Majas match idag så skickade jag upp barnen att städa på sina rum, och nu ikväll när jag går ner i tvättstugan för att starta en maskin med arbetskläderna så ser jag att tvättstugan är fylld igen.

Tar det aldrig slut?!?! Jag ska kasta alla deras kläder, de ska få äga tre par trosor, tre par sockar, tre par byxor och tre par tröjor.

Det ska vara enfärgat också, och allt ska gå och tvätta tillsammans (förutom trosorna och sockarna som jag tvättar separat)

Nu går ni vara tysta!

Nu får ni vara tysta för jag har lagt Sixten och Sally.

PANG! 

Hörde ni startskottet? För nu börjar skrik, gråt och gnäll VM.

Jag fattar inte, det slår aldrig fel. Man hinner ju knappt uttala orden så blir de ovänner och det ska stampas i golv (vilket de inte får göra), smällas i dörrar (vilket de inte får göra) och skrikas (vilket de så klart inte heller får göra)

Nu ligger iaf 4 av 5 barn, den femte är på träning och ska hämtas om ca en timma. Funderar om jag ska göra klart morgondagens middag så den bara är att värma.

Det är inte så kul att komma hem 17:30 med 4 hungriga barn (en är på träning då) och ställa sig för att göra middag.

Japp så får det bli, jag gör middagen nu. 

Peppad?

Inte det minsta!

Surfittor i hönshuset

Då våran tupp blev knäpp och sparkade Kajsa vid tre tillfällen på en och samma dag så fick han dejta huggkubben och ligger nu i delar i våran frys. 

För en vecka sedan så hämtade vi hem två herrar som är söta som socker, uppskattade hönorna det?

ICKET!

De är så elaka med killarna och hackar på dem hela tiden. De får inte röra sig för då kommer surhönorna flygande och pickar dem i skallen. 

Det har gått så långt att killarna ligger i värpredena med huvudena inåt för att slippa bli anfallna. Går den ena killen ut så flyger de på honom, sedan trycker en av hönorna in sig i redet bara för att få picka på den andra stackaren. 

Så nu ikväll fick vi nog och plockade ut killarna så inatt får de sova i en bur i hallen. De har fått vatten och en massa god och näringsrik mat. 

De verkar njuta av sin semester.

Idag var vi iväg och kollade på Majas innebandymatch.

Jag ställde klockan igår kväll och vi klev upp när den ringde i morse. Jag förklarade för barnen att senast halv ska vi sitta klara i bilen om vi ska komma i tid.

Klockan närmade sig halv och jag stressade på barnen så vi skulle komma iväg i tid. Halv satt vi i bilen och då slår det mej att vi är ju två timmar tidiga. *suck*

Det är ju inte första gången jag gör så här, Jag blir så trött på mig själv!

Ja ja nu hann vi köra en sväng för att kolla vart det är jag ska jobba till veckan, sen körde vi till Lidl och köpte lördagsgodis. Sen helt plötsligt så blev det bråttom så vi inte skulle komma försent till matchen. 

Haha jag orkar inte med mej själv. Jaja vi kom i tid till matchen, barnen skötte sig jätte bra och Majas lag vann med 10-0 Maja gjorde två assister och ett mål så hon var väldigt nöjd med sin insats.

Nu ska jag skutta i säng. Imorgon ska vi fixa på övervåningen så att tjejerna kanske kan börja sova i sina nya rum.

Förskolemonster (alla förskolor har ett)

Alla förskolor har ett monster, ni vet det där barnet som skriker vid lämning och som inte lyssnar och ska trilskas när föräldrarna försöker få på dem kläderna så att de kan åka iväg till jobbet, skolan eller vart de nu ska.
Visst alla barn är inte små glada änglar varje gång föräldrarna lämnar dem, men förskolemonstret är det barnet som är glad en procent av gångerna och arg övriga 99%

Tyvärr så är jag mamma till ett förskolemonster . Man kan inte muta, hota, lirka, försöka tjollra bort eller liknande utan hon är arg. Handskarna sitter fel, mössan är fel overallen är fel, galonisarna är fel, regnjackan är fel (Vi har NOVEMBER ge mej en break och 2 meter snö så jag slipper trycka ner ett barn i galonisar som blir 5 nummer för små för att hon har en overall under och större kan jag inte köpa då hon ska ha dem så hårt spända att de skär in där solen aldrig skiner och det går inte med förstora galonisar)

Hon ger sig inte, ibland blir hon nästan okontaktbar i sin ilska. Fast vad ska man göra, kläderna måste hon ju ha på sig.

Man ser hur de andra föräldrarna kommer och lämnar sina små solstrålar som bara tar på sig galonkläderna utan protest och går ut i regnet. Det är då man har lust att lägga krokben på föräldrarna när de går ut så att de ska få se att världen är inte så rosa och fluffig.

Nu tänker ni att det är så synd om henne och hon har säkert så långa jobbiga dagar, visst ibland har hon långa och jobbiga dagar för jag måste ju arbeta så jag kan sätta mat på bordet, men nu är det ju så att Kajsa har ganska lite tid på förskolan och har haft lite tid ända sedan tvillingarna föddes.

Hon har oftast inte ens varit sina 15 timmar som hon har rätt till, för jag tycker att är jag hemma kan hon också få vara hemma. Förra veckan gick hon på Måndagen för då var jag med Sally hos två olika läkare och sedan utvecklingssamtal med Maja. Sen fick Kajsa vara ledig resten av veckan för att Sixten och Sally blev sjuka och låg hemma i feber och hosta.

Jobbar jag mycket en vecka så försöker jag kompensera det med långhelg och liknande saker, så detta är INTE pgr av för mycket förskoletid.

Jag tycker inte om att skiljas som ovänner utan vill lämna ett barn som är glad för dagen blir så mycket bättre för oss båda, ändå får jag allt som oftast lämna ett barn som är blöt i svett och jätte arg.

Så till alla föräldrar där ute som har ett förskolemonster jag vill bara ge er en kram och en klapp på axeln, ni är bäst för jag vet hur tufft ni har det!

Hejdå lattemammabloggen

Jag har bloggat i omgångar, man skulle väl nästan kunna kalla mej periodare.

Första bloggen jag hade skapade jag mest för att få ur mig en massa ilska som fanns i separationen. Inte alltid så genomtänkt men hallå jag var 23 och jag kan ju säga att de på andra sidan som var betydligt mycket äldre än mig betedde sig inte ett dugg bättre.

Detta är snart 10 år sedan jag har vuxit upp om andra gjort det vet jag inte, men det är inte min huvudvärk.

Sen startade jag en ny blogg flera år senare men la ner den med tiden, började igen med ytterligare en ny blogg för att nå ut med MamaMia som mitt klädmärke hette. Jag utvecklades inom sömnaden och gjorde mig av med det klädmärket.

Startade företaget och öppnade butiken Crazy Kidz köpte även upp namnet så nu är det MITT så ingen annan får sy och märka kläderna med det namnet, ungefär som Levis haha ni ser likheten va?

Så blev jag på tjocken igen och denna gång blev resultatet tvillingar. Jag fick stänga ner min butik och ta två extra jobb för att hinna få upp mammapengen. Det är ju som härligt om man har råd att ge barnen mat, blöjor och kanske en leksak ibland. (kläderna syr jag ju själv *gapskratt*)

Varför jag skrattar? Jo för det är som med skomakarens ungar, han lagar skor åt alla andra men hans barn går i trasiga. Mina barn har hela köpeskläder och väldigt lite hemsytt.

Jag la även ner denna blogg.

Jag separerade igen och blev nu självstående med 5 mini me
Bloggandet började lite smått i ny fattning, jag ville ha en vit och fin blogg där jag dricker te i snygga muggar och det står Carpe Diem på mina vita fina väggar.

Bloggandet dog. Varför? Jo för att jag är inte hon som bloggar 20 tusen gånger om dagen och som har det så där perfekt som man gärna visar i dessa bloggar.
Jag hinner inte med hälften av alla mina måsten och jag gör fasen inget annat än städar och tvättar.

Så nu tänkte jag ta upp bloggandet igen och bara för att göra det klart från början jag har inte tänkt klaga på mina barns pappor visst jag tycker ibland att de är dumma i huvudet men jag tror helt klart att det är ömsesidigt och det är inget som någon annan har att göra med så är du här och läser för att få sådana smaskigheter så är det lika bra du går.

Nu till något jag förundras över, min hall. Varför är den ALLTID stökig?! Jag städar den och städar den och städar den och sen vänder jag mig om och då är det som att någon smäller en bomb där.

Strunta i de fruktansvärt fula färgerna i hallen, det såg ut så här när vi flyttade in och jag har inte kommit dit i mina renoveringar. Håller fortfarande på att göra klart vardagsrummet som blir vardagsrum/sovrum/syrum jag ska alltså få in sakerna från ett överfullt rum på 10kvadrat till ett rum på ungefär 4 kvadrat och då ska även sängen vara där.

När jag skriver överfullt rum så var det verkligen överfullt, jag lyckades förra julen gömma en massagefåtölj där inne i 2 månader (den skulle bli en julklapp) Så fullt var rummet.

Nä nu ska jag gå och städa i hallen innan twinsen vaknar och sedan ska vi iväg och hämta upp en tupp till våra hönor.