Cancer del 2

En dag så kom det en kallelse från onkologmottagningen i Umeå. Så på utsatt dag packade jag och min kompis Emma in oss i bilen och åkte till Umeå.

Väl på plats så fick jag träffa en läkare som undersökte mig lite och sedan fick jag radiokativ jod insprutat i mig de röntgade mig lite (jag fick ligga i en gammal skiktröntgen) sen efter någon timma tillbaka till läkaren igen.

Han kände och klämde på min hals och i mina armhålor. Sen skulle han ta prover från knölen i halsen.

Lite äckligt var det att sitta där på britsen medan han förde in en nål i knölen för att dra ut (ja helt ärligt så vet jag inte om han tog blod eller någon annan vätska jag minns bara hur jag satt och stirrade på de fula elementen som var bruna och flagnade i färgen)

När han var klar så förklarade jag att de borde nog måla om elementen, men tydligen höll de på att bygga en ny avdelning till dem så de skulle flytta inom en snar framtid.

När han tagit prover färdigt och klämt på mig lite till så säger han.

- Ja det är då inte cancer iaf.

Jag tittade på honom med stora ögon och utbrister - Vad då trodde man det eller?!

Både läkaren och sköterskan i rummet tittade på mig som om jag var knäpp och läkaren utbrister.
- Ja du är ju på onkologmottagningen.

Jag som då är ännu mer förvirrad och inte fattat vart jag är säger.
- JAHA?! är det här man kommer om man har cancer det hade jag ingen aning om.

Något chockad går jag ut i väntrummet och stirrar på Emma och säger

- Vet du vart vi är?!

-Ja svarar hon, jag förstod det nu.

Hon hade inte heller kopplat i hop detta utan när hon satt i väntrummet så hade det kommit en en massa folk med peruker och utan hår så då hade polletten fallit ner för henne.

Läkaren sa iaf att det var helt lugnt att skaffa barn om jag vill för detta var bara min köldkörtel som fått lite spel och det är inte säkert att de ens tar bort den utan det kommer att räknas typ som en skönhetsoperation.

Så jag åkte hem lättad och tänkte att detta var ju inte så farligt.

Det gick ungefär en vecka sen får jag en kallelse till kirurgen i Umeå de ville att jag skulle komma ner och göra en skiktröntgen med radioaktivtjod.

Detta hade jag ju just gjort så jag ringde till kirurgavdelningen och berättade detta. Fick då en utskällning av sköterskan för jag skulle ju INTE gå genom onkologen först utan det skulle kirurgen bestämma.

Så jag förklarade för kvinnan i telefonen att om jag får en kallelse så åker jag ju så klart på den, får jag en kallelse till som ser likadan ut så ifrågasätter jag ju den.
Kvinnan var arg och det var bara för mig att komma ner till kirurgen på utsatt datum.

Så än en gång så packade jag in mig i bilen för att åka de 13 milen till Umeås lasarett, men denna gång för att träffa dem på kirurgen.